Ramsele Gamla Kyrka är troligen från 1200-talet. Sockennamnet, under formen Rafnasill, är bevarat i en gränshandling från 1270-talet.

Från början hade kyrkan något av fästningskaraktär. Innertaket var platt, väggarna troligen nakna. Sparsamt ljus föll in igenom de två, då mindre fönstren åt öster och söder. Från den tiden finns ett konstrikt arbetet rökelsekar bevarat.

Tidigt var kyrkan försedd med två stockläktare längs norra väggen. År 1637 fick kyrkan bänkar. Predikstolen, först uppsatt på södra sidan, med bl a evangelisterna med symboler skulpterade, är från samma tid, möjligen också sakristiskåpet.

Även väggmålningarna är från 1600-talet. De överkalkades dock redan 1668.

I början av 1700-talet lät kyrkoherde E. Broderus hugga upp korfönstret. Porträtt av honom och hans maka, utförda som glasmålningar, insattes i det nya korfönstret. De nuvarande är kopior av orginalen, som deponerats i Nordiska Museet.

1728 inleddes en stor ombyggnad av kyrkan. Den leddes an kyrkoherde Zellinger. Kyrkan fick då sitt nuvarande utseende.

Stockläktarna revs, kyrkan valvades med trä och nuvarande, övre läktaren byggdes. Takfönstren togs upp. Predikstolen flyttades till nuvarande plats 1731, 1738 byggdes mellanläktaren och 1740 tillkom altaruppsats, skrank och pyramider.

En vinkanna för nattvardsbruk skaffades 1808. Den är fortfarande i bruk. Detsamma gäller den oblatask i silver, som kyrkan genom kyrkoherde J. Strömqvist, fick av hans dotter, Johanna Margareta Strömqvist.

Den 26 september 1858 hölls den sista försmlingsgudstjänsten i kyrkan. Då hade man byggt den nya kyrkan. Den gamla hade då blivit för liten. Till den nya kyrkan hämtade man från den gamla allt vad som kunde vara av värde i den nya kyrkobyggnaden. Dock fick man inte röra murarna och gravvården. Rökelsekaret, de målade glasfönstren och predikstolen tillvaratogs och lades i förvar.

Övriga inventarier spreds ganska vida och kyrkan användes som förvarings- och höbod. Klockstapeln, bogårdsmuren och vapenhuset såldes på auktion 1887.

1923 påbörjade kyrkoherde Adolf Råde återställa kyrkan igen. De flesta av de gamla inventarierna kunde återanskaffas och sättas upp på sina forna platser.

Målningarna från 1600 upptäcktes och konserverades. Utom dekorativa målningar finns bibliska motiv. På södra väggen Mose med Lagens tavlor, närmare koret Elias himmelsfärd och Elisa med hans fallna mantel. Korväggen till höger om altaret Nattvardens instiftande och till vänster Kristus i Getsemane med sovande lärjungar. Norra väggen har liknelsen om de tio jungfruarna, som en bild av yttersta domen.

Ny klockstapel uppfördes och placerades där enligt tradition den äldsta klockstapeln stått. Den fick samma form som den gamla.

Efter 67 år som ödekyrka under stort förfall återinvigdes kyrkan den 5 juli 1925.