En höst när kornet frös, råttorna invaderade byn och åt upp kålrötterna, fisken var som försvunnen ur sjöarna och barnen dog i koppor, väcktes misstanken att allt berodde på gumman längst bort i byn.
En afton samlades därför några av byns bönder för nattligt rådslag. Styrkta av nybryggt öl tågade de i gryningen till ödehemmanet Bäck där gumman bodde i en jordkällare.

De väckte gumman och delgav henne anklagelsen att vara den som var orsak till alla olyckor i bygden och förklarade att de därför dömt henne att mista huvudet. Därpå släpades hon till stupstocken. Gumman var vettskrämd men syntes knipslug in i det sista enligt böndernas berättelser. Som sista önskan, innan hon lade sig tillrätta på stocken, bad hon att bli begravd så att hon kunde se mot kyrkan. Bönderna anade dock oråd inför denna önskan och vred henne ett kvarts varv då de efter halshuggningen jordsatte liket.

Detta skulle visa sig vara klokt , för strax därpå började det brinna häftigt i berget mot vilket gumman var vänd. Detta tog bönderna som bevis på gummans makt och skicklighet. De skottade skyndsamt igen graven och lade de tre stenarna som tyngd ovanpå. En tall har sedan den dess växt sig stor och grov mellan stenarna och dess pålrot har vid det här laget naglat fast den begravda gumman i jorden.

Förvissade och övertygade om att de handlat rätt och att bättre tider nu skulle randas för Ramselebygden, vandrade de hem igen. Men i berget brann skogen flera veckor och röken låg tung över bygden.

Sägnen är nedtecknad av Johan Jakobsson
3 km utanför Ramsele (mot Strömsund) hittar du en markering som visar var Lappgraven finns. Från vägen är det ytterligare 1,5 km, som delvis kan köras med bil.